På svenska » Celiaki » Diagnos

Hur får man diagnosen?


Det viktigaste är att man kan misstänka sjukdomen, för om man misstänker sjukdomen är det nuförtiden lätt att komma till en diagnos.
En oförklarlig anemi, kalkbrist, avmagring eller diarré kan väcka misstanke om celiaki. Vissa blodprov, såsom gliadin-, transglutaminas- och endomysiumantikroppar, ger en klar antydan om att patienten kan ha celiaki. Möjligen kommer dessa blodprov i framtiden att bli så lätta att undersöka och pålitliga att de kunde ingå i någon av barnens hälsogranskningar. Då det gäller barn har dessa blodprov en något större betydelse än hos vuxna, eftersom det ju nog är litet svårare att ta en tunntarmsbiopsi från barn än från vuxen.

Tunntarmsbiopsin är det avgörande. Om den är normal har patienten inte celiaki. Om det däremot finns villusatrofi i biopsin har patienten i fråga med all sannolikhet celiaki - åtminstonde är detta fallet i våra länder. I tropikerna finns det en smittosam sjukdom - så kallad tropisk sprue - där man ser en likadan villusatrofi som vid celiaki. Den här möjligheten måste tas i beaktande om patienten tillbringat en lång tid i tropiikerna. Om man vill vara fullt säker på att man har celiaki borde man därför ta en till tunntarmsbiopsi då man ätit glutenfri kost i ett halvt till ett år. I praktiken är detta oftast inte nödvändigt.

Tunntarmsbiopsin ingår numera som rutin i gastroskopiundersökningen, också i fall där man egentligen inte har någon orsak att misstänka celiaki. Det här är nuförtiden det vanligaste sättet på vilket man gör diagnosen. Gastroskopi-undersökningen har under årens lopp blivit avsesvärt lättare för patienten, och den är inte mera ett sådant "äventyr'' som den kanske var på 70-talet. De senaste åren har videogastroskop tagits i bruk, dessa har en liten tv-kamera i spetsen och man får en bild av magens och tunntarmens insida i en tv-monitor.

Man bör alltid ha diagnosen klar innan behandlingen påbörjas. Att pröva med glutenfri kost vid magbesvär innebär svårigheter - efter en tid vill man ändå ha en säker diagnos, och den kan vara svår, eftersom tunntarmsbiopsin normaliseras på några månader.